Sammanfattning

Lämningen påträffades 1994 vid schaktningsarbeten inför nedläggning av en kulvertledning i ån. I samband med upptäckten gjorde Länsmuseet Västernorrland en besiktning av lämningen, och prover för 14C-analys togs. Bedömningen gjordes att lämningen utgör fast fornlämning RAÄ 78, Sundsvall.

Sedan lämningen påträffades har platsen kontinuerligt besiktigats av dykarna Anders Vikdahl och Lennarth Högberg. Dessa har i rapport kunnat påvisa att lämningen skadats till följd av strömmar och isrörelser. År 1999 anslog Länsstyrelsen medel för en provisorisk täckning av lämningen med containernät, i syfte att bromsa vidare nedbrytning.

Denna rapport avser den förundersökning Statens maritima museer utförde i oktober 2006. Syftet var att utreda förutsättningarna för ett varaktigt bevarande av lämningen på dess nuvarande plats. Undersökningen har delfinansierats av Länsstyrelsen i Västernorrland. Fältarbetet bestod av ett mindre provschakt, provtagning för dendrokronologisk analys, samt en inmätning av lämningen med totalstation.

Undersökningen har visat att virket till fartyget fälldes 1577 samt att skrovet är byggt med s.k. halvkravellteknik. Undersökningen visade att sedimenten i skrovet var omrörda och att kulturlager inte tycks ha bevarats. Angrepp av trädnedbrytande organismer på delar av skrovet talar för att delar av lämningen, under en tid, befunnit sig ovan vatten. Avsaknaden av fyndmaterial i form av last kan även tyda på att lämningen utgör ett uttjänt och medvetet slopat fartyg.

Tillika visade förundersökningen att stora delar av skrovet ligger intakta och väl skyddade under sediment. Emellertid är lämningens grundast liggande delar, vilka i praktiken utgörs av fartygets akter och styrbordssida, exponerade för såväl strömmar som isrörelser.

Undersökningen visade även att förutsättningarna för ett varaktigt bevarande av lämningen på platsen är dåliga. Det grunda vattendjupet medför på sikt att större delen av lämningen kommer att hamna ovan vatten och förstöras.